4 Kapitel 4
Hypotesen om effektiva marknader

Högar av gyllene galleoner. Travar av silversiklar. Staplar av bronsknutingar.

Harry stirrade in i familjevalvet med öppen mun. Han hade så många frågor att han inte visste var han skulle börja.

På utsidan av öppningen stod Professor McGonagall och betraktade honom. Hon lutade sig avslappnat mot en vägg, men hennes ögon följde honom uppmärksamt. Tja, det var väl rimligt. Att ställas framför en gigantisk hög av guldmynt var urtypen för en prövning av någons karaktär.

“Är de här mynten ren metall rakt igenom?” sa Harry till slut.

“Vadfalls?” väste svartalfen Griphook, som stod väntande nära dörrarna. “Ifrågasätter ni Gringotts hederlighet, Mr. Potter-Evans-Verres?”

“Nej.” sa Harry frånvarande. “Inte alls, förlåt. Det var inte så jag menade herrn. Jag har bara ingen aning om hur ert finansiella system fungerar. Jag menar om galleoner generellt är gjorda i rent guld?”

“Naturligtvis.” sa Griphook.

“Och kan alla prägla dem? Eller finns det ett monopol som får ut slagskatt?”5

“Vad?” sa Professor McGonagall.

Griphook flinade och visade en uppsättning vassa tänder. “Bara en dåre skulle lita på annat än svartalfsmynt!”

 

“Med andra ord…” sa Harry. “Mynten är inte tänkta att vara värda mer än metallen de består av?”

Griphook stirrade på Harry. Professor McGonagall log roat.

“Jag menar, anta att jag kommer hit med ett ton silver. Kan jag få ett ton siklar tillbaka för det?”

“Mot en viss avgift, Mr. Potter-Evans-Verres.” Svartalfen såg på honom med glittrande ögon.”Mot en viss avgift. Och var skulle ni hitta ett ton silver, undrar jag?”

“Det var en hypotetisk fråga.” sa Harry. För tillfället, åtminstone. “Så… hur stor avgift tar ni, i förhållande till hela vikten?”

Griphooks blick var koncentrerad. “Jag skulle behöva tillfråga mina överordnade…”

“Ge mig en grov uppskattning. Jag kommer inte hålla Gringotts ansvarigt för det.”

“En tjugondel av metallen skulle gott och väl räcka för att bekosta präglingen.”6

Harry nickade. “Tack så hemskt mycket, Mr. Griphook.”

Så inte nog med att trollkarlsekonomin är helt frikopplad från mugglarekonomin. Ingen här har hört talas om valutatransaktioner. Den stora mugglarekonomin hade en flytande växelkurs mellan guld och silver, så när växlingen från guld till silver var mer än fem procent (en tjugondel) över skillnaden mellan vikten av 17 siklar och en galleon, så borde antingen guld eller silver dräneras från trollkarlsekonomin till mugglarekonomin tills växelkursen blev omöjlig att upprätthålla. Ta in ett ton silver, och låt Gringotts prägla siklar av det (och betala avgiften på fem procent). Växla siklarna till galleoner, och ta guldet till mugglarvärlden. Växla där guldet till silver och du får mer silver än du hade från början! Och upprepa.

Var inte värdeskillnaden mellan guld och silver i mugglarvärlden ungefär 50 mot 1? Han trodde att det åtminstone inte var 17 mot 1, i alla fall. Och silvermynten verkade dessutom faktiskt mindre än guldmynten.

Men just nu så stod Harry också i en bank som bokstavligt talat förvarade dina besparingar i valv fulla av guldpengar som vaktades av drakar, och där du var tvungen att gå till ditt valv och hämta mynt så fort du ville köpa något. De mindre detaljerna i att förlora kapital i valutahandeln är nog en småsak i jämförelse med kostnaden för det. Han var frestad att komma med några spydiga kommentarer om bristerna i deras finansiella system…

Det sorgliga är att deras system antagligen är bättre.

Å andra sidan så skulle en duktig hedgefondmäklare antagligen köpa upp hela trollkarlsvärlden på en vecka. Harry lade iakttagelsen på minnet utifall han någon gång skulle få slut på pengar, eller fick en vecka över.

Under tiden skulle de gigantiska högarna med guldmynt i Potter-valvet räcka för hans behov på kort sikt.

 

Harry stapplade framåt och började plocka upp guldmynt med en hand, och släppa ner dem i den andra.

När han kom till tjugo gav Professor McGonagall ifrån sig en hostning. “Jag tror att det där är mer än tillräckligt för att bekosta ditt skolmaterial, Mr. Potter.”

“Hm?” sa Harry frånvarande. “Vänta, jag håller på med en Fermi-approximering.”7

“En vad?” sa Professor McGonagall, med en lätt orolig stämma.

“Det är en matematisk grej. Uppkallat efter Enrico Fermi.8 Det är ett sätt att göra grova matematiska överslag i huvudet.”

Tjugo guldgalleoner vägde kanske ett hekto ungefär. Och guld var värt, vad, kanske tio tusen pund per kilo? Så en galleon borde vara värd ungefär 50 pund.9 Guldhögarna såg ut att vara ungefär sextio mynt höga och ha en bas på tjugo gånger tjugo mynt. Högarna var pyramidformade, så storleken borde vara ungefär en tredjedel av ett rätblock10 med de måtten. Åtta tusen galleoner per hög, ungefär, och det var ungefär fem högar av den storleken. Så fyrtio tusen galleoner, eller två miljoner pund.

Inte illa. Harry log med ett särskilt tillfredsställt leende. Synd bara att han var mitt uppe i att upptäcka den fantastiska trollkarlsvärlden, och inte hade tid att utforska det fantastiska livet som rik, som efter en snabb Fermi-uppskattning såg ut att vara ungefär en miljondels lika intressant.

Oavsett så kommer jag aldrig någonsin klippa en gräsmatta igen för ett ynkligt litet pund.

“Förlåt att jag frågar, Professor McGonagall, men jag förstår det som att mina föräldrar var i tjugoårsåldern när de dog. Är det vanligt att ett ungt par har en såhär stor summa pengar i sitt valv, här i trollkarlsvärlden?” I så fall kostar en kopp te troligen runt fem tusen pund. Ekonomins första regel: Man kan inte äta pengar.

Professor McGonagall skakade på huvudet. “Din far var den sista arvingen i en gammal släkt, Mr. Potter. Det är dessutom möjligt att…” Häxan tvekade. “En del av pengarna här kan vara skottpengar på Ni-vet-vem, som skulle utdelas till den som dö… eh, till den som än besegrade honom. Eller så har de pengarna inte samlats in ännu. Jag vet inte.”

 

“Intressant…” sa Harry långsamt. “Så en del av detta är, på ett sätt, mina. Alltså, förtjänade av mig. Typ. Möjligtvis. Även om jag inte minns tillfället.” Harrys fingrar rörde vid hans byxficka. “Det gör att jag känner mig mindre skyldig för att jag spenderar en mycket liten del av det! Få inte panik, Professor McGonagall!

“Mr. Potter! Ni är minderårig, och därmed har ni bara rätt att göra rimliga uttag från…”

“Jag är helt för rimlighet! Jag har full förståelse för ekonomisk försiktighet och impulskontroll! Men jag såg en del saker på vägen hit som skulle vara förnuftiga, vuxna investeringar…”

Harry mötte Professor McGonagalls blick, och en viljornas kamp tog sin början.

“Som vad?” sa Professor McGonagall till slut.

“Koffertar som är större inuti än utanpå?”

Professor McGonagalls ansikte blev strängare. “De är mycket dyra, Mr. Potter!”

“Jo, men…” bad Harry. “Jag är säker på att jag kommer att vilja ha en även när jag är vuxen. Och jag har råd. Logiskt sett så skulle det vara rimligt att köpa den nu istället för senare, och börja vänja mig med en gång. Det är ju samma pengar oavsett, eller hur? Jag menar, jag skulle vilja ha en riktigt bra, med gott om plats, så att jag inte måste köpa en ny senare bara för den sakens skull….” Harry tystnade hoppfullt.

Professor McGonagall flackade inte med blicken. “Och vad exakt skulle ni ha i en sådan koffert, Mr. Potter…”

“Böcker.”

“Naturligtvis.” suckade Professor McGonagall.

“Ni skulle ha berättat mycket tidigare att sådana magiska föremål existerade! Och att jag har råd att köpa en! Nu kommer jag och min pappa behöva ägna de kommande två dagarna åt att leta frenetiskt i alla andrahandsbokhandlar efter gamla verk, så att jag kan ta med mig ett dugligt vetenskapsbibliotek till Hogwarts. Och kanske en liten samling science fiction-böcker, om jag kan samla ihop något av kvalitet från realådorna. Eller ännu bättre, jag kanske kan ge dig ett mer lockande bud, okej? Om jag bara kan få köpa…”

“Mr. Potter! Tror ni att ni kan muta mig?”

“Vad? Nej! Inte alls! Jag säger bara att Hogwarts kan få behålla en del av böckerna jag tar med mig, om ni tycker att de tillför något till bibliotekets samling. Jag kommer köpa dem billigt, och det viktigaste för mig är att ha dem i närheten, på ett eller annat sätt. Det är tillåtet att muta folk med böcker, eller hur? Det är en…”

“Familjetradition.”

“Ja, precis.”

 

Professor McGonagalls kropp verkade sjunka ihop, hennes axlar sänkte sig under hennes svarta dräkt. “Jag kan inte förneka vad du säger, även om jag gärna hade velat. Jag kommer att bevilja dig att ta ut ytterligare hundra galleoner, Mr. Potter.” Hon suckade igen. “Jag vet att jag kommer att ångra det här, men jag gör det ändå.”

“Så ska det låta! Och en knytpung i åsneskinn, gör den vad jag tror att den gör?”

“Den rymmer inte lika mycket som en koffert.” sa häxan, med uppenbar motvilja. “Men… en sådan knytpung, med en Locka-till-sig-besvärjelsen och en Osynlig Utvidgningsförtrollning kan förvara objekt tills de blir kallade på av den som lade dit dem…”

“Ja! En sådan behöver jag definitivt också! Det skulle bli supermagiväskan av ultimat coolhet! Som en egen version av Batmans bälte! Glöm min schweiziska armékniv, jag har plats för en hel verktygslåda i den! Eller böcker! Jag kunde ha tre av de böcker jag håller på att läsa med mig när som helst, och bara ta ut en var som helst! Jag kommer aldrig behöva slösa bort en enda minut av mitt liv mer! Vad säger ni, Professor McGonagall? Det är ju barns läsande, det högsta av alla syften.”

“Jag antar att du kan lägga till ytterligare tio galleoner.”

Griphook betraktade Harry med en blick fylld av djupaste respekt, troligen även i oreserverad beundran.

“Och lite fickpengar, som ni nämnde tidigare. Jag minns mig ha sett en eller två andra saker som jag skulle vilja ha i den där knytpungen.

Utmana inte ödet, Mr. Potter.

“Men åh, Professor McGonagall, måste ni förstöra det roliga? Det här är ju en glädjens dag, den dag då jag upptäcker alla trollkarlsgrejer för allra första gången! Varför spela tråkig vuxen när ni kan glädjas och minnas er egen oskyldiga uppväxt, när ni ser mitt unga ansikte skina upp när jag köper några få leksaker för en försvinnande liten del av den förmögenhet jag förtjänat då jag besegrade den hemskaste trollkarl som Storbritannien någonsin skådat? Jag menar inte att ni är otacksam eller så men ändå, vad är några enstaka leksaker jämfört med det?”

Ni!” morrade Professor McGonagall. Hennes ansiktsuttryck var så hemskt och skrämmande att Harry pep och tog ett steg bakåt och stötte till en trave guldmynt som föll med ett högt rasslande ljud. Han trillade baklänges och landade i en hög av pengar. Griphook suckade och lade en hand för sitt ansikte. “Det skulle vara en stor tjänst gentemot den brittiska trollkarlsvärlden, Mr. Potter, om jag låste in er i det här valvet och lämnade er här.”

De lämnade banken utan mer krångel.

 

—————————————————————-

 

Fotnot 5: Ett ekonomiskt monopol är ett system där en enda aktör kontrollerar en marknad. Harry undrar om det bara är Gringotts som har tillåtelse att göra guldmynt. Slagskatt är skillnaden mellan vad materialet i en peng kostar och vad den har för valör (materialet i en svensks enkrona, till exempel, kostar alltså lite mindre än en krona och slagskatten är differensen däremellan). (Tillbaka)

Fotnot 6: Det är alltså en fast växelkurs mellan silver och guld i Trollkarlsvärlden, och det ligger på ungefär fem procent enligt Griphook. I mugglarvärlden varierar växelkursen mellan guld och silver hela tiden beroende på den ekonomiska marknaden. (Tillbaka)

Fotnot 7: Fermi-approximering är en metod för att göra uppskattningar utifrån mycket begränsad data, framförallt vad gäller att ange ungefärliga ramar såsom högsta och lägsta troliga resultat. (Tillbaka)

Fotnot 8: En italiensk fysiker som spelade en viktig roll i utvecklingen av kärnkraft och atombomber. Han fick Nobelpriset i fysik 1938 för bland annat sin forskning om neutroner. Det radioaktiva grundämnet fermium är uppkallat efter honom. (Tillbaka)

Fotnot 9: Ett brittiskt pund kostar drygt 11 svenska kronor år 2018. (Tillbaka)

Fotnot 10: I ursprungstexten står det “cube”, men eftersom höjden har en annan längd än sidorna rör det sig om ett allmänt rätblock. (Tillbaka)